KAPITEL 1

Guds suveränitet och syfte med allt

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. (Rom.8:28).

Tror vi verkligen att allting samverkar för att få Guds goda syfte att ske för Hans kallade? På det här är våra reaktioner på livets omständigheter en bra måttstock. Att veta Guds syften med allt ger stor frid. Vilket syfte talar Paulus om i denna vers? I nästa vers kan vi se att han talar om att syftet är att få så många söner som möjligt till att bli formade till Jesu Kristi avbild. (Rom.8:29) Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Gud förutbestämde att Hans sanna barn skulle formas efter Jesu avbild. Detta har varit Guds syfte alltsedan världens skapelse, även innan människan skapades och föll, som vi kommer att se. 

Allting tjänar Gud för att manifestera Hans söner. Detta är orsaken till att Gud skapade denna värld. En del människor som inte förstår detta, tror att det kanske finns misslyckande i Guds plan. Men efter att ha studerat Guds suveränitet så kommer vi att upptäcka att det inte finns några fel alls i Hans system. Suveränitet betyder att utöva högsta möjliga och oberoende auktoritet.  Även synden och djävulen tjänar Guds syfte, som vi kommer att se. Han kommer att ha söner att umgås med genom evigheten. Mot detta syfte kommer Han att få allting att arbeta tillsammans för det goda. Inte allt är gott, men allt samarbetar för det goda. Som min gode vän Ray Taylor sade så fyndigt: ”Vad lämnar ordet 'allt' utanför?” Att applicera denna sanning på våra liv ger oss en tankeställare.

Gud måste vara både allsmäktig och allvetande för att kunna göra ett sådant påstående. Som vi kommer att se, så proklamerar Skriften att Gud har suverän kontroll över allt som har något att göra med ditt liv. Han faller aldrig av sin tron och, som vi kommer att se, så delar han aldrig tronen med djävulen. Den auktoritet som djävulen har är enligt Guds design och lagar.

Allting tjänar Gud i det pågående skapandet av söner. (Ps.119:91) Enligt dina domslut består den än i dag, ty allting måste tjäna dig. Allting tjänar Gud i denna process, det goda och det onda, för att genomföra Hans plan. Gud skapade inget som skulle kunna omkullkasta Hans plan, för Gud gör aldrig några misstag. Gud får även det onda att vara med om att genomföra Hans plan. Det finns säkert någon av er som har invändningar mot detta. Jag hoppas i så fall att du kommer att ändra åsikt efter att vi har undersökt Skriften. Ondskan är ett redskap för en suverän Gud, för att få oss rena och mogna. Utan ondska så finns det ingen som kan korsfästa och förfölja oss och som kan få frestelser att välla över oss så att vi har en anledning att stå emot dem och på så sätt bli renade. Gud har gjort allting, även de ogudaktiga för den dag då Hans folk behöver bli tuktade. (Ords.16:4) HERREN har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. Sex gånger i Bibelns historia har Gud rest upp ett stort rike som kommit emot hans folk efter att de avfallit, för att förfölja dem och få dem upp på korset. Vid varje tillfälle erkänner Bibeln att det är Gud som rest upp dessa vilddjur – det egyptiska, assyriska, babyloniska, medo-persiska, grekiska och det romerska – för syftet att komma emot Hans folk. Gud kommer snart att göra samma sak mot församlingen, för Uppenbarelseboken uppger att Han ska låta ännu två vilddjursriken träda fram. (Upp.17:10,11).

Aposteln Paulus lärde sig förnöjsamhet. Han förstod att ingen kunde omkullkasta Guds plan för honom. Oro, rädsla eller otålighet kommer endast på grund av vår närsynta och omogna förståelse av Guds mästerliga plan för oss. Du kan föreställa dig hur värdefull en sådan stor apostel och evangelist som Paulus var för de heliga på hans tid. Men Paulus blev likafullt fängslad. (Fil.1:12) Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. (13)Så har hela pretoriet och alla andra kommit att förstå att det är för Kristi skull jag sitter fängslad. (14)Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt. Paulus hade en förståelse för att djävulen inte var upphovet till att han var fängslad eftersom detta var så värdefullt för Guds rike. Det tänkesätt som folk har idag är ungefär att: ”Djävulen gjorde säkert det här för att omkullkasta Guds plan.” Paulus säger inte att djävulen inte skulle ha haft sin hand med i situationen, men att djävulen likafullt inte kan omkullkasta Guds plan. Allting samverkar för det goda, individuellt och kollektivt. Individuellt var det för Paulus' bästa och kollektivt för brödernas. Evangeliet gick ut tack vare att Paulus satt i fängelse. Det var i fängelset som Paulus skrev det mesta av Nya Testamentet. Guds Ord spreds mycket snabbare och till flera platser, därför att han satt i fängelse. Människorna blev också modigare att gå ut och predika Evangeliet. I de sista verserna av Filipperbrevet läser vi att t.o.m. att några ur Ceasars hushåll blev omvända tack vare detta.

Ibland ser vi på omständigheterna i stället för på Ordet och tror att djävulen har blivit kapabel att sätta stopp för Guds plan. Gud skulle aldrig ha skapat djävulen om han hade varit förmögen att stoppa Hans plan. Här invänder någon förstås att Gud inte alls skapade djävulen utan att han snarare var en ängel som föll. Men eftersom Gud är allvetande såsom Skriften säger att Han är, så visste Han på förhand att Hans ängel skulle bli djävulen. Han är också allsmäktig så Han kunde ha stoppat något som Han visste kunde ske. Därför är det faktiskt så att Han har skapat djävulen. Gud säger, (Jes.45:7) ”Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta.” (Jes.54:16) ”Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra. (17)Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång...” Eftersom Gud skapade den onde fördärvaren, så har han uppenbarligen auktoritet att säga att han inte kan ha framgång mot oss. Den onde kan inte ha framgång för sitt eget syfte, utan endast för Guds goda syfte. Tror du att de tre hebréerna undrade hur deras Gud, som de hade varit så trogna mot, kunde förordna så att de blev kastade in i den brinnande ugnen? 

Ha tålamod med mig om du tror att ”förordna” är ett för starkt ord här. De där hebréerna fann att de måste gå igenom detta eldprov för att göra intryck på en hednisk kung genom kraften och den frälsande nåden hos Israels Gud. Han blev verkligen imponerad av att se att deras Gud uppenbarade sig genom att stå hos dem mitt i elden utan att deras kroppar eller kläder brann upp, utan bara deras rep brann av och lossnade. (Dan.3:25-27). Guds syfte med denna prövning var att göra intryck på kungen och att befria dem från träldom. Detta är ett exempel på eller en skuggbild av hans syfte med våra liv också.

Alla dessa gammaltestamentliga berättelser och lagar är också liknelser (exempel eller skuggbilder) med djupare mening för oss. (1 Kor.10:11) Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. (Kol. 2:16) Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. (17)Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma...  

En annan orsak till hebreernas prövning – som de inte kunde ha förutsett – var att kungen skulle komma att predika om Israels Gud för hela det babyloniska riket. (Dan.3:28-30) Nebukadnessar tog då till orda och sade: "Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud. (29)Härmed befaller jag nu att vem det vara må av alla folk och stammar och tungomål, som säger något ovärdigt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall slitas i stycken, och hans hus skall göras till en sophög. För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han." (30)Därefter lät kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego få stor ära och makt i Babels hövdingdöme. Wow, det fanns även en befordran invävd här för dem!

Nebukadnessar började predika och lovprisa vår Gud för hela världen tack vare deras trofasta lydnad. (Dan.3:31-33) Kung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungomål som finns på hela jorden. Jag önskar er fred och framgång. (32)Jag finner för gott att härmed kungöra de tecken och under som den högste Guden har gjort med mig. (33)Stora är hans tecken, mäktiga hans under. Hans rike är ett evigt rike, hans välde varar från släkte till släkte.  

Efter att mederna och perserna erövrat det babyloniska riket blev Daniel använd av Gud till att predika om Honom till den generationen också. Han visste antagligen inte att genom att bli kastad åt lejonen på grund av sin trofasthet, så iscensatte Gud scenariot för detta mirakel vilket han, utan tvivel, hade bett för. Kung Darejaves såg att Daniel blev befriad från de hungriga lejonen och”man kunde inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud” (Dan.6:23). Sedan kastade han Daniels fiender åt lejonen i stället. Deras gud var inte kapabel att befria dem. Efteråt bestämde Darejaves att Daniels Gud var ”den levande Guden” och proklamerade Honom inför världen. (Dan.6:25-27) Därefter lät kung Darejaves skriva till sitt folk och stammar och tungomål som fanns på hela jorden: ”Jag önskar er fred och framgång! (26)Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty Han är den levande Guden som evigt förblir. Hans rike kan inte förgöras, Hans välde har inget slut.(27)Han befriar och räddar, Han gör tecken och under i himlen och på jorden, Han som har befriat Daniel ur lejonens våld.”

Jag tror att Gud har visat mig att det kommer att ske en uppfyllelse av Daniels och de tre hebréernas historia i kommande dagar. Är du beredd på att prövningar och förföljelser från de ogudaktiga blir ett verktyg mot samma mål? Dessa fyra blev av med endast sina band till de ogudaktiga i deras eldprov. Med andra ord så erhöll de helgelse och befrielse. Inte allt kommer att erhållas på ett fysiskt sätt, men de rättfärdiga dör aldrig, de byter bara adress. Det köttsliga sinnet förstår inte att Gud använder allting för sin plan. Men denna förståelse hjälper oss att samarbeta med Gud i våra individuella prövningar här och nu så att Kristi härlighet kan bli synlig i oss. (1 Pet.4:12) Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. (13)Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. (14)Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Observera att Gud tar åt sig äran till denna prövning för det goda syftet att pröva oss.

Paulus' förståelse för Guds suveränitet, att Hans goda plan ska bli fullbordad, gav honom en tillfredsställelse som de flesta kristna inte har idag. (Fil.4:11,12) Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. (12)Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. Vad var hans hemlighet? Han visste svaret på denna fråga, ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom.8:31) Han visste att Gud inte kunde falla från sin tron och att Han inte delade den med djävulen. Låt oss se på hemligheten till Paulus' frid. (Fil.4:6) Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. (7)Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Parafras: ”Bekymra dig inte för någonting alls. Begär bara av Gud och tacka Honom och du kommer att vara omsluten av Hans frid.” Paulus förstod att Gud inte skulle tillåta någon situation som han skulle behöva vara orolig för. Han förstod att genom att helt enkelt begära, tro och tacka så skulle han inte behöva uppleva en enda situation där Gud inte skulle möta hans behov. Det är därför som Paulus hade frid och var tillfreds i varje situation som han befann sig i. Observera att han föreslår att vi tackar för det som vi har bett om även innan vi har tagit emot det. Det är på detta sätt som tron fungerar. (Mark.11:24) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. Försök att få detta att bli en vana för dig, ty det medför frid, tillfredsställelse och resultat. Många tar inte emot något därför att de aldrig stiger in i trons vila över att de har fått något.

Frukta inte. Hur många gånger uppmanar Bibeln oss att inte frukta? Jag har hört någonstans att den uppmanar oss att inte frukta hela 365 gånger, en gång för varje dag under året. Endast Gud som är suverän skulle kunna säga följande: (Fil.4:4) Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. (Ef.5:20) Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Vad skulle vi ha för orsak att fröjda oss och att tacka för allt? Vi fröjdar oss därför att en allsmäktig Gud älskar oss och därför att Han alltid har allt under kontroll, även då vi går genom tuffa prövningar. Dessa verser ger inte djävulen någon ära. Har du märkt att i Skriften ger helgonen inte någon ära åt djävulen, vilket den genomsnittlige kristne idag gör? Det beror på att moderna kristna nonchalant tror på djävulen. Paulus ger all ära till Gud, för både gott och ont. Paulus säger: ”Tacka alltid vår Gud och Fader för allt” Jag har nyligen hört predikanter säga att det här talas om endast goda saker från Gud. Men så sägs det inte alls och Paulus menar det inte heller. Det finns endast ett sätt att definiera ”...alltid ... för allt” på. Att tacka Gud för allt betyder att allt sist och slutligen kommer från Honom. För den troende som är kallad enligt Hans syfte finns inget att vara orolig över. ”Allt” anknyter inte endast till det som är för handen utan också till allt det som vi har i Kristus, nämligen hans löften. Tacka Gud för allt som Hans löften säger att vi har, även fastän vi inte ser det än. 

Gud har satt oss i en kontrollerad omständighet, där Han vill att vi ska lära oss och växa. Jag är helt säker på att, då lärjungarna var i båten som höll på att fyllas med vatten, så registrerade deras sinnen att det var fara å färde. Omständigheten var dock mycket mera kontrollerad än de förstod. Allt de såg var att båten höll på att fyllas med vatten. Därför blev de rädda och rusade fram till Jesus. Vad sa Jesus då han vaknade? (Mark.4:40) Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro? Om Jesus var med i båten, så vad var de oroliga för? Jesus är hela tiden med i båten hos oss. Vad oroar vi oss för? Ha bara tro. Lärjungarna uppfattade fara. Jesus såg inte alls någon fara eftersom han hade tro. Jesus var så lugn och sansad så han sov mitt i stormen. Tacka alltid för allt i Herren Jesu Kristi namn. (Ef.1:11) I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut. Det enda sätt på vilket Gud kan förutbestämma något är att utföra allt efter sin vilja. I annat fall kunde en rebellisk fri vilja spoliera Hans plan och vi skulle aldrig kunna lita på vad Han säger. Han tar inte hänsyn till några råd utan endast till sin egen vilja eftersom Han aldrig gör några misstag. Gud ser slutet ända från början. Han behöver aldrig backa och ta det på nytt. Gud tar inte in kunskap från sina sinnen liksom vi. Han har all kunskap. Gud gjorde en så bra plan från början så han har aldrig behövt ändra på den.

Allt som Gud gör, gör han enligt sin egen viljas beslut. Det finns inte en enda fullständigt fri vilja till i hans skapelse. Om det hade funnits det, så skulle jorden ha varit en mycket farlig plats. En fri vilja är en vilja som är kapabel att göra vad den vill. Tack gode Gud att det endast är Hans goda, fria vilja som ”utför allt efter sin vilja och sitt beslut”, som har kontroll. 

Ingen av oss har en fullständigt fri vilja än. Vi stiger in i den fria viljan, som är Guds fria vilja. Innan vi kom till Kristus hade vi mindre fri vilja än vad vi har nu, eftersom vi tidigare var bundna i synd, men Jesus kom för att sätta fångarna fria. (Jes.61:1) ...Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna. Vi var begränsade i alla riktningar. Vi är fortfarande begränsade från att gå i de riktningar som vi skulle vilja, men som Gud inte vill att vi ska gå. Vi är begränsade i förmåga, tänkesätt, kapacitet och natur. Det stora är att Sonen har kommit för att sätta oss fria. (Joh.8:36) Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. Ju mer vi tar emot Hans vilja, desto mer fri vilja har vi, för Han gör vad Han vill göra. Då vi har Hans vilja, så gör vi vad vi vill göra. Det är en fri vilja. Gud är den ende i hela Skriften som kan göra vad Han vill, konstant. Det enda sättet för oss att ha denna fria vilja, är att ha Hans vilja i oss. Detta är orsaken till att vi studerar Skriften och vänder om eller ändrar oss. Om vi vill vara fria, så måste vi se vad Gud ser, vilket är att ha Hans förståelse och längtan i oss. Gud har den enda fria viljan och vi har bevis på det eftersom historien upprepar sig själv hela tiden. Det betyder att det finns endast ett intellekt som har kontroll över hela historien. Gud använder allas viljor, för att göra vad han vill göra. Gud har kärl till hedrande bruk och kärl till vanhedrande (eng. dishonor–översättarens anm.) bruk.

Vi måste förstå hur Gud använder oss för att genomföra sin vilja. (Fil.2:13) Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gud förutbestämmer genom att använda vår vilja till att utföra sin egen vilja. Gud använder alla viljor för att göra sin vilja. Allting, hela skapelsen, tjänar Gud för att förbereda Hans söner att möta Honom. Hela skapelsen är den jord som Gud sår säden i, vilken bär fram frukt. Många tänker att om Gud skulle ha kontrollen, så skulle denna värld vara som glass. Glass är söt, men man kan inte driva upp växter i den. Vi behöver förmultning för att driva upp gröda. Gud använder denna värld som en lantbrukare använder jorden, att tillföra död till den yttre säden så att den inre säden kan ha liv. Gud skapade den här världen att vara den ”mylla” som skulle kunna föra fram Hans söner. Guds plan är perfekt och den kommer inte att bli omintetgjord. En del omogna kristna tror att Gud misslyckades med sin första plan och var tvungen att ta till plan ”B” då Adam föll. Inte en chans! Det är här som myllan kom in, som vi kommer att se senare. Gud är ännu i plan ”A”. Han har inte ens en plan ”B”, för Han gör aldrig några misstag. Gud bestämmer inte vad Han ska göra med utgångspunkt från vad vi gör. Om det vore fallet, så skulle det vara vi som regerade över Honom. En del säger att tro förändrar saker, men tro är ”inte av er själva, Guds gåva är det” (Ef.2:8) Tron som kommer från Honom fullbordar därför Hans vilja. Gud ”förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra” Jes.46:10). Gud är aktivt involverad i allting för att göra det som Han önskar. Eftersom Han har talat ut allting redan på förhand, så måste det ske. (Jer.1:12) HERREN sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det." Gud inte bara tillåter utan vidare; Han fullbordar det, då vi läser Skriften. Gud ”verkar i er ... för att hans goda vilja skall ske.” Vi tycker om att använda ordet ”tillåta” för det är bekvämt för vår omogna förståelse. Skriften undervisar att Han verkar, Han gör, Han använder och Han fullbordar.

(Ps.65:5) Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar. Guds metod då han ska frälsa oss är att fylla oss med sin vilja. Om vi på något sätt missar en del av Hans frälsning, behöver vi gå till Honom och be Honom att fylla oss med sin vilja. Vi bekräftar att allting kommer från Honom, att all nåd kommer från Honom.

Vår bön skulle vara: ”Gud, fyll mig med dina begär, så ska jag göra det rätta.” (Ps.119:32) Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta. (35) Led mig på dina budords stig, ty jag gläder mig åt den. (36) Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd. Bruden sade, ”Tag mig med dig! Låt oss skynda oss! (Höga v.1:4). (eng. run after thee). När Gud drar oss, skall vi springa efter Honom. Om Han inte drar oss, så skyndar vi oss inte, eftersom frälsningen är av nåd eller välvilja. (Rom.10:20) Och Jesaja går så långt att han säger: ”Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.” (Rom.3:10-12) Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda,(11)ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. (12)Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. Alla var bundna i synd. En fördärvad natur söker inte Gud som vi här har sett. (Joh.6:44) Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom. (Joh.15:16) Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt….

Hur drar Gud oss? Han drar oss genom att fylla oss med en längtan att ändra oss, vända om och att komma till Honom. Bibeln säger att Gud tillerkänner omvändelse. (Apg.11:18) ... Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv. Om vi vänder om, så är det en gåva från Gud, likadant som då det gäller nåd. Vi befinner oss i Guds rike tack vare Hans barmhärtighet och nåd. Vi vill ju göra framsteg i Hans rike, i högsta grad, men vi behöver ändå Hans barmhärtighet och nåd för att kunna vända om. Han vill bekräfta sin förmåga i våra liv i allt. Han vill att vi ska söka Honom i en strävan att göra allting rätt. Han verkar i oss både vilja och gärning för att Hans goda vilja ska ske. Om Gud inte gjorde det, skulle vi vara i en verkligt stor knipa. Jag har alltid beundrat kung David för hans nytestamentliga visdom och kunskap bland ett gammaltestamentligt folk. (1 Krön.29:10) David lovade HERREN inför hela församlingen. David sade: "Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet! (11)Dig, HERRE, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen (inkluderat den andra himlen där Satans rike finns) och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt. Vem eller vad blir utelämnat i order ”allt”? Gud är alltid huvudet över allting. Han skulle aldrig tillåta att det var på något annat sätt. Idén att Gud alltid är i krig med djävulen och att vi aldrig vet vem som kommer att vinna är ett tänkesätt som endast omogna kristna har. Detta tillåter dem att utmana Gud med onda avsikter tills de växer upp och förstår hela den underbara planen. Gud vinner alltid. Gud kommer att få dem som är Hans och djävulen kommer också att få dem som är givna till honom. Detta är Guds plan.

(1 Krön.29:12) Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt. Gud tycker om att använda ordet ”allt.” Då vi talar om Gud så måste vi använda ordet ”allt” väldigt ofta. Observera att Gud regerar och ger kraft åt alla. (1 Krön.29:13-14) Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn. (14)Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? (Vilka är vi att vi skulle ha denna vilja att tjäna Gud? David förstod Guds nåd, när Han gav dem vilja att offra till Gud på detta sätt.) Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig. Är det inte förunderligt att Gud ger oss belöning överhuvudtaget för det som Han ger oss? Paulus sade: ”...Vad äger du, som du inte har fått?” (1 Kor.4:7) Det korrekta svaret är att vi inte har något alls som vi inte har fått från Gud och likafullt så kommer vi att bli belönade. Detta att vi inte har något att vara stolta över eller att skryta över borde verkligen göra oss ödmjuka. Vi har inget som skulle kunna få oss att döma eller se ner på någon annan, för allt vad vi har är från Gud av nåd. Det som han ger kan han ta tillbaka. Vi behöver vara noga med hur vi vandrar inför Gud. (1 Krön.29:15,16) Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. (16)HERRE, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. Allt som Gud ger tillhör Honom och ska användas till att tjäna Honom.

Johannes döparen hade vila och frid, men han stred mot andar som kom emot honom, precis som vi. Dessa andar försökte få honom stridslysten och avundsjuk genom att använda hans egna lärjungar. (Joh.3:25-27) Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen. (26)De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom." (27)Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen.” Johannes' förståelse gav honom total frid att det han hade fått var från Gud. Han sade till dem i vers 30: ”Han måste bli större och jag mindre.” Han hade en total frid över att fullborda den del som Gud hade gett honom. Han hade också en total frid över att han förlorade lärjungar till Jesus, för han förstod Guds suveränitet. Han t.o.m. pekade ut Jesus för en del av sina lärjungar då han sade: ”Se, Guds Lamm” med påföljd att de följde Honom. Johannes var varken stridslysten eller avundsjuk. Han bara visste att han var där för att fullborda det som Gud hade lagt i hans hand. En människa kan ta emot endast det som kommer från Gud.

Samfundstänkandet (eller sekterianismen) är till sin egentliga natur avundsjuk och stridslysten. Ack, dessa predikanter, hur de fajtas om sina ”täppor”. Om de kan få sig själv att se tillräckligt bra ut och alla andra att se så dåliga ut som möjligt, vem vill då gå någon annanstans? Den verkligt dåliga sidoeffekten av detta är, att då deras tjänare lämnar dem, så går de tillbaka ut i världen utan något hopp om att det skulle finnas något bättre.

I själva verket är det ju i stället så, att de som växer ur dessa system går till något som är bättre. Många gånger är vi oroliga över om vi är i Guds vilja eller inte. Vi är dock i Guds vilja mera än vi kan förstå beroende på Guds suveränitet. Vi kan missa målet i våra förehavanden, men ändå vara där vi behöver vara i omständigheterna, tack vare att Gud kontrollerar vår omgivning. Gud placerar oss mitt i olika omständigheter för att korsfästa oss. Jesus sattes in i omständigheter där det syntes som om Gud gav onda människor makt över Honom. Gud ger makt åt onda människor för sina eget syfte. Har du någon gång befunnit dig i en situation där Gud har gett makt åt människor över dig? Gud placerar oss där för att ödmjuka oss och för att föra oss fram till vårt kors. Då Han placerar oss i en sådan situation, måste vi kapitulera. Gud sade till Paulus att han inte borde motarbeta sådana plågoandar. De är bara smärtsamma törntaggar eller sporrar som Gud använder för att få oss att inrätta oss i ledet.

(Joh.19:10) Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" (11) Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." Jesus hade frid mitt i denna situation tack vare att Han visste att Han var i Guds händer. Vår frid försvinner om vi tror att det förs en kamp mellan Gud och djävulen, för vi vet aldrig om vi är i Guds vilja eller i djävulens våld. Likväl är vi i Guds hand. Jesus visste att ingen kunde ha någon makt över Honom, om inte Gud gav den. (Ps.91:11,12) Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar. (12)De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Detta gäller alla dem som ”...sitter under den Högstes beskydd...” (Ps.91:1) Vi har Guds änglar med oss. Det är omöjligt att ens stöta sin fot mot en sten, utan att Guds änglar är där för att beskydda oss. Det finns förresten inget sådant som en olycka. Olyckor är till för människor som tror på tur och inte på en allsmäktig Gud. Att skylla på ödet är att smita från vårt ansvar eftersom vi skördar vad vi sår. l(Gal.6:7) Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Också detta visar en absolut suveränitet och rättvisa hos Gud.

(Joh.3:27) ... Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. Allting kommer primärt från Gud. Hur skulle Gud kunna vara vår Fader om han lät oss ha en fri vilja att göra vad som helst utan straffpåföljder? Hur skulle Gud kunna vara vår Fader om han gav djävulen fria händer med oss? Vi skulle aldrig göra så med våra egna barn. Det finns också något annat som denna förståelse hjälper oss med. Om allt vi ser är djävulen bakom vad som helst som sker, skulle vi aldrig ha någon orsak till att ångra oss eller välja en annan väg. Men om vi bakom djävulen ser Gud, så har vi däremot orsak att vända om. Detta är orsaken till att det är så viktigt att vi förstår Guds suveränitet. Vi kan alltid se bakom djävulen och se Gud och undra varför Han tillät djävulen att göra på det här sättet.

Job förstod mera än de flesta i Nya Testamentet om Guds suveränitet. (Job 2:10) Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" Under allt detta syndade inte Job med sina läppar. Gud gjorde det mycket klart att Job inte syndade genom att förklara att både gott och ont kommer från Gud. Djävulen gjorde själva gärningen, men Job gav ändå ingen ära åt honom. Djävulen är endast ett redskap. Vi måste se bakom redskapet, för att se Guds suveränitet. Om vi kan göra det, så har vi orsak att undra varför vi hamnar i olika svåra omständigheter eller situationer. Om vi finner något som behöver ändras, så kommer vi att vara motiverade att göra det. Vi kommer inte att vara motiverade, om vi endast ser djävulen. Då fortsätter vi bara på vår syndfulla väg och tänker att det är den elake gamle djävulen som är i farten. Det är så bekvämt för köttet att säga: ”Det är djävulen som gör detta, eftersom jag är så god,” hellre än, ”Det är Gud som gör det, därför att jag förtjänar det.” Jag hoppas att du nu har förstått. Det är Gud!

Denna vers kom för mig då den första rymdskytteln exploderade. (Luk.13:4,5) Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? (5)Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt. Det kanske är politiskt korrekt att beskylla de onda killarna för nationella katastrofer, men sanningen är att vi inte vill ångra oss. Vi ser Guds syfte uppfyllt i denna vers då de förhärdade blir dömda. Gud förstörde allt på jorden genom syndafloden på Noas tid. Endast åtta personer ansågs rättfärdiga av Gud och blev räddade i arken. Är det annorlunda idag? (Matt.24:37) Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Gud förstörde Sodom Och Gomorra genom eld från himlen. Gud sade till Abraham att han inte skulle förstöra dessa onda städer, om det fanns endast tio rättfärdiga människor där. Är förhållandet mellan antalet onda och goda annorlunda i våra dagar? (Luk.17:29,30) ...men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. (30)På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.

Jag säger inte att Gud inte sänder djävulen ibland, så att vi kan lära oss att övervinna det onda. Jag säger bara att Gud också sänder djävulen, så att Han kan aga oss då vi inte är i Guds vilja. Det vi behöver göra är att se bakom djävulen, som endast är ett kärl till vanhedrande bruk, och se Gud. Vi måste börja se Gud i allting. Han allena är allsmäktig. Om vi kan göra det, så kommer vi att hela tiden vara motiverade att vandra med Honom och lyda Honom. Jag kan höra någon ta anstöt av det här och säga att Gud inte sänder djävulen. Precis på samma sätt som Gud arbetar med ett kärl till hedrande bruk till både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske (Fil.2:13), så verkar han också i ett kärl för vanhedrande bruk. (Rom.9:21) Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande (eng. dishonor eller vanheder, översättarens anm.)? Djävulen är huvudet över Guds vanhedrande kärl. Gud använder honom vare sig han vet om det eller inte. Han är en skapad varelse. Gud skulle inte ha varit så smart om Han hade gjort en varelse som kunde spöa eller överglänsa Honom eller klå upp Hans barn utan något syfte.

(Matt.28:18) Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt (eng. authority eller m.a.o. auktoritet, översättarens anm.) i himlen och på jorden. Detta lämnar inte rum för någon auktoritet åt djävulen förutom den som han har blivit tilldelad. Jesus sade: ”All auktoritet,” inte: ”All makt.” Auktoritet har rätt att använda makt. Jesus hade rätt att använda all makt därför att Han hade all auktoritet. Jesus har auktoritet över djävulens makt och, som vi kommer att se i ett senare kapitel, auktoritet att använda djävulens makt. (1 Kor.11:12 och 2 Kor.5:18) ...men allt kommer från Gud. Wow! Denna lilla fras är använd två gånger i Nya Testamentet. Jag vågar påstå att om du framhåller denna ståndpunkt för de flesta kristna idag och de inte visste att den fanns i Skriften, så skulle de antagligen tillrättavisa dig. Har du någonsin hört folk säga att det här är djävulens verk eller det där är från Gud? Bibeln säger att allt kommer från Gud. Varför säger den det? Det låter inte riktigt rätt, eller hur? Problemet finns mellan våra öron. Vi vet att en del saker kommer från djävulen. Det är sant, men de är primärt från Gud ändå. Guds mål är att Hans plan blir fullbordad här på jorden, vilket inte är djävulens plan.

(Joh.3:27) ...Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. Det här stämmer verkligen inte alls med vad vi blivit lärda. De flesta av Guds folk har blivit uppslukade av föreställningen att en del saker är från Gud och andra saker inte. Denna lära har gått i arv genom människors traditioner. Varenda en av reformatorerna stred mot denna trosberövande lögn, inkluderat sådana som Augustinus i Katolska Kyrkan. Vi behöver se Gud som den som sitter på tronen och som den som alltid regerar. Först då är vi motiverade att frukta, respektera och tro på Honom när vi ser på omständigheterna i våra liv.

Vi lär oss ingenting genom att skylla på djävulen eller på människor. Till exempel, i Jakobs brev 5:16 säger Herren: ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade.” Anta nu att vi just hade skyllt på djävulen i stället att se denna sjukdom som ett straff av Gud för våra synder. En del går igenom ett helt liv i sjukdom och dör därför att de aldrig ångrade sig. De såg nämligen aldrig någon orsak till det. De hade bara blivit förföljda av en ond djävul. (Gal.6:7) Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Med andra ord så tar vi emot från Gud efter våra handlingar. Man kan säga att vi med andra ord sekundärt är med och skapar vår egen framtid. Genom ånger och tro är våra synder från vårt tidigare liv förlåtna och borttvättade, men om vi fortsätter i de synderna, så kommer vi att skörda det vi har sått. Det om något gör att vi börjar respektera och frukta Gud.

(1 Kor.8:5,6) Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar – (6)så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. Allting kommer från Fadern, genom Kristus. Allting! Varför är nu detta så svårt att förstå, fastän det uppenbarligen blir repeterat om och om igen igenom hela Bibeln? Omvänt finns det inget i Skriften som backar upp det vi har blivit lärda i de flesta av våra kyrkor.

Då jag har studerat Skriften (i över tre decennier), har jag ofta stött på verser som jag anade hade något med Guds suveränitet att göra. Jag har då antecknat detta i marginalen i min Bibel. Jag har senare återvänt för att se hur den passar in med andra verser. Det blev på detta sätt mycket klart för mig att Gud alltid har kontroll, vilket gav mig frid och tro på Gud samt vila i mina omständigheter. Senare började jag läsa reformatorernas skrifter och blev chockad över att finna att de i allmänhet överensstämde med denna undervisning. Vem skulle ha kunnat tro något sådant? 

Doktrinen som handlar om Guds suveränitet kallas allmänt för kalvinism. Hursomhelst, mycket av det som John Calvin undervisade gjorde Martin Luther före honom och Augustinus före det. De flesta av reformatorerna lärde ut Guds suveränitet att dra till sig vem Han än valde genom att fylla dem med sin vilja. Arminianisterna å andra sidan undervisade att de som är bundna i synd är kapabla att göra gott, vilket är en omöjlighet. Arminianisterna beskyllde också felaktigt Calvin för att lära ut fatalism. Fatalism betyder helt enkelt att: ” Jag behöver inte oroa mig, för det som Gud bestämmer kommer att ske i alla fall. Jag behöver bara luta mig bakåt och se vad som kommer att ske.” Det här var dock inte alls vad reformatorerna lärde ut. Faktum är att nästan alla av dem lärde ut att Guds sätt att förutbestämma och få sin vilja att ske är genom din vilja att göra det.

De som övervinner gör det därför att Guds nåd får dem att vilja göra vad Han vill. De förtappade har fått en trons gåva att komma till Gud. Som kristna kan vi ta emot Guds nåd att önska göra det rätta genom vår tro. Ett fatalistiskt tänkesätt förstör motivationen. Sanningen motiverar alltid till helighet. Ska vi manifestera vårt barnaskap så måste det ske genom en önskan att göra det. Vi kommer att nå dit, eftersom vi är övervinnare och inte för att vi tänkte: ”Nåja, jag är utvald och därför kommer jag att klara det.” Denna sorts tänkesätt är förhärskande i en del kalvinistiska församlingar. Kalvinister idag undervisar inte nödvändigtvis samma sak som Calvin gjorde. Calvins bok Institutes of the Christian Religionär en ingående uppenbarelse över Guds suveränitet. De som ber om Guds helighet kommer att bevisa att de var valda.